Det är inte lätt att vara nyhetsförmedlare i en värld där allt är relativt och inget är objektivt. Vi har bara oss själva att utgå ifrån. Ett brott, en olycka eller en annan händelse har lika många perspektiv som inblandade personer. Praktiskt nog har de flesta av oss sunt ett förnuft och ett samvete. Därför vet vi oftast intuitivt vad som är rätt och vad som är fel.
Medierna har stor frihet tack vare tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. För att komplettera dessa finns några pressetiska regler som ligger utanför grundlagen men som ändå bör följas. De hittas i "Ur Spelregler för press, radio och TV" utgiven av Pressens Samarbetsnämnd och innebär bland annat att man bör ge korrekta nyheter, vara försiktig vid namnpublicering och respektera den personliga integriteten.
Ibland är det dock svårt att avgöra vad som ska berättas. Är det rätt att hänga ut en misstänkt mördare med namn och bakgrund?
Strax innan jul 2008 blev en homosexuell man mördad. En av de två misstänkta drev en blogg med extrema åsikter kring religion och moral. Svåra publicistiska överväganden uppstod. Tidningen QX var först ut med att spekulera om ett eventuellt hatmord. Aftonbladet valde att citera delar av bloggen rakt av till skillnad mot Sydsvenskan som inte skrev något om bloggen alls.
Så hur viktigt var det att publicera informationen kring bloggen?
Inte särskilt viktigt. Inläggen publicerades främst för att sälja lösnummer. I det här fallet känner jag att bakgrunden kring den misstänkte endast väcker eller bekräftar fördomar. Folk "vill" få sina fördomar bekräftade vilket är en viktig poäng att tänka på innan publikation. Ingen vill ju sprida fördomar eller skapa ilska.
Här var det dessutom lätt att (med en enkel googling) få den misstänktas identitet vilket gav människor möjligheten att ta lagen i egna händer. Några tidningar var verkligen på gränsen att bryta mot en av de pressetiska reglerna, nämligen:
10. Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.
Jag hade valt att inte publicera uppgifter om varken den misstänktes bakgrund eller offrets sexuella läggning. Tills dess att det var bevisat att det rörde sig om ett hatmord, det vill säga. Generellt känner jag att det är opassande att berätta om de misstänktas religiösa och etniska tillhörighet just på grund av ilska och fördomar.
Ett annat svårt publiceringsövervägande kan uppstå när kända människor hängs ut i medierna. Är det verkligen berättigat för att de är offentliga personer? Och av vilken anledning? Ofta handlar det om att sälja lösnummer (om det såklart inte handlar om politiker då det är viktigt att de lever som de lär). Skandaler säljer, och det är ingen skandal om man inte vet vem det handlar om.
I artikeln "Pressforskare: Medierna borde publicera namn oftare" läste jag något som fick mig att tänka till för ett ögonblick.
"Medierna diskuterar ständigt konsekvenserna av en publicering, men aldrig vad konsekvensen blir om man inte publicerar" vilket är något Stig Hadenius sa till SvD.se. Där bytte han perspektiv och satte verkligen fingret på något, men tyvärr är det en återvändsgränd. I alla fall när det handlar om extrema fall som till exempel att namnge misstänkta i medierna. Det är svårt att spekulera kring om ett brott skulle kunna stoppas om man hade tagit ett annat beslut. Det är enklare att diskutera tydliga konsekvenser som kan uppstå när det sker en faktiskt publikation.
Hej !
SvaraRaderaTack för ett välskrivet och bra blogginlägg. Jag håller helt med dig när du skriver ”I det här fallet känner jag att bakgrunden kring den misstänkte endast väcker eller bekräftar fördomar. Folk "vill" få sina fördomar bekräftade vilket är en viktig poäng att tänka på innan publikation. Ingen vill ju sprida fördomar eller skapa ilska.”
En tidning ska lämna objektiva och informationsrika nyheter utan förutfattade meningar eller fördomar.
Många medier valde att bryta mot de pressetiska spelreglerna genom att skriva ut specifika fakta som gjorde att man kunde identifiera de inblandade. Att kvällstidningar vill sälja lösnummer är ingenting nytt, men de borde i hänsyn till offrets och de misstänktas anhöriga vara försiktiga med vad de publicerar.
Som du skrev kan de som vill ta reda på information om de inblandade bara genom några sökningar på internet. Någonting som jag personligen anser är fel. Sådana spekuleringar och många gånger påhittade fakta skapar bara rykten och oro i samhället. Dock kan det självklart många gånger även generera i att personer tillsammans kan ta fram riktiga fakta som tillslut leder polis eller andra till att lösa ett specifikt fall.
Men till saken, personer bör inte dömas av tidningar förrän tingsrätten har avkunnat sin dom. Om tidningarna gått ut med fel information kan det förstöra livet för en människa och dennes anhöriga…
Camilla Johannesson
Hej Sara!
SvaraRaderaTack för intressant läsning av ditt blogginlägg! Jag tycker att du börjar ditt inlägg väldigt bra, du väver ihop en snygg ingång som smidigt leder in på debatten om publicistfrågorna för Malmömordet.
Det är intressant att du tagit upp QX, det har jag också gjort! Märker att vi tagit upp lite olika saker angående QX. De tänjde ganska friskt på ”Spelreglerna”, vilket gör de till ett spännande inslag i debatten. Därför är det kul att du nämner dem i ditt inlägg!
Du frågar hur viktigt det var att publicera information kring bloggen, och svarar själv ”Inte särskilt viktigt. Inläggen publicerades främst för att sälja lösnummer. I det här fallet känner jag att bakgrunden kring den misstänkte endast väcker eller bekräftar fördomar. Folk "vill" få sina fördomar bekräftade vilket är en viktig poäng att tänka på innan publikation. Ingen vill ju sprida fördomar eller skapa ilska.”. Det är bra poänger du har, men det skulle vara intressant att ”höra” dig utveckla dina poänger lite mer. Till exempel skriva lite mer om varför du inte tycker det är viktigt att publicera information kring bloggen, och eventuellt bemöta några argument från de som ansåg det viktigt att publicera blogginformation. Och ja, bakgrunden kring den misstänkte väcker/bekräftar en del fördomar, men varför tycker du att bakgrundsinformationen ”endast” väcker fördomar – kan du beskriva varför du inte ser några fördelar med bakgrundsinformationen? Det skulle också vara kul om du förklarat följande meningar lite närmare: ”Folk "vill" få sina fördomar bekräftade vilket är en viktig poäng att tänka på innan publikation. Ingen vill ju sprida fördomar eller skapa ilska.” - jag personligen hänger nämligen inte riktigt med på vad som menas.
Bra att du poängterar att publiceringen av blogginformation bidrog till att det blev lättare för de som tog del av informationen att ta reda på de misstänktas rätta identitet! Det är en mycket viktig poäng, som ju faktiskt bidrar till argumenten mot att publicera information kring bloggen.
Du skriver ”Några tidningar var verkligen på gränsen att bryta mot en av de pressetiska reglerna, nämligen:
10. Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.” och även här skulle det vara kul om du utvecklade vilka tidningar du anser bryter mot de pressetiska reglerna, samt exemplifierade exakt vad de skrivit som bryter mot reglerna.
”Jag hade valt att inte publicera uppgifter om varken den misstänktes bakgrund eller offrets sexuella läggning. Tills dess att det var bevisat att det rörde sig om ett hatmord, det vill säga.” skriver du – jag håller med dig! Fram tills något är bevisat, är allting faktiskt bara spekulationer – och spekulationer gäller det att vara försiktig med! Du skriver också ”Generellt känner jag att det är opassande att berätta om de misstänktas religiösa och etniska tillhörighet just på grund av ilska och fördomar.” - det är trevligt att du i den meningen förklarar dina ståndpunkter litegrann.
Det du skriver om offentliga personer som hängs ut i media, är också en intressant fundering. Det skulle dock vara ännu mer intressant om du själv svarade lite mer djupgående på dina egna frågor om ämnet. Jag gissar att frågorna (andra stycket nerifrån) kanske är menade åt det retoriska hållet, men ändå. Du är duktig, så det hade varit kul att ”se mer” av dig!
I sista stycket, där du citerar Hadenius artikel, tycker jag du har rätt. Jag skulle kanske inte kalla Hadenius ståndpunkt en återvändsgränd, men likväl en väldigt trasslig väg. Precis som du säger är det i de allra flesta fall enklare att diskutera konsekvenserna av en publikation än konsekvenserna av en utebliven publikation!
Mvh
Sara Kring