Journalisternas tio budord, skulle man kanske också kunna säga.
Elementen växtre fram ur “gammelmedierna” (tidnings-, radio- och tv-journalistiken) och man kan undra hur väl dessa fungerar i dagens teknikklimat. Frågan är särskilt intressnat då man ibland pratar om ett medieskifte i och med de sociala medierna. Nu har vem som helst (i alla fall här i Sverige) möjlighet att yttra sin åsikt och rapportera kring en händelse via sociala medier.
Det första som slår mig är att ju fler som rapporterar om en händelse – desto objektivare blir bilden av den. Många perspektiv skapar en helhetsbild och “neutraliserar” de extrema åsikterna. För att släppa lös min inre ingenjör: Särskilt om det är möjligt att utveckla en algoritm som gör det åt oss. Folk rapporterar om händelsen och sedan beräknas den genomsnittliga uppfattningen via en algoritm. Resultatet får sedan agera som den objektiva uppfattningen.
Något som tas upp i boken är att många av punkterna de facto underlättas i och med de sociala medierna. Kanske speciellt:
“It must provide a forum for public criticism and compromise”
Hela internet är i princip ett forum för publik kritik (de sociala medierna inkluderade). Pressfriheten gynnas definitivt. Risken är dock att integritetsskyddet missgynnas. Det är idag betydligt lättare att hänga ut andra (vare sig man är journalist eller inte) på grund av de sociala medierna.
Den (sedan länge) klyshiga frågan om fakta på internet är trovärdigt eller inte resulterar oftast I den trötta meningen: Man måste vara källkritisk, särskilt på internet. Det är en aspekt de ofta tar upp i boken. ”Gammelmedierna” kommer att finnas kvar ett bra tag till. Se bara på radion. Många spekulerade i att den skulle försvinna, men den finns fyller fortfarande en funktion och finns alltså kvar.
Jag tror journalistkåren kommer delas upp i två läger. Ett som går mer åt ett berättande håll, där skrivsättet är en viktig del. Rapporteringen kommer här ske i längre reportage-lika texter, kanske i “new journalism”-stuk.
Den andra delen kommer bestå av ”faktasorterare”. Nyheterna kommer bli kortare och kortare (samt fler och fler). Det måste finnas dukiga personer som sorterar och värderar all fakta. Sociala medier kommer agera som en ny slags tidningsbyrå där ”gammelmedierna” kan hämta information. Kovach och Rosenstiel sätter fingret det när de skriver att:
”The role of the press, in this new age is to answere the question ”Where is the good stuff?”"
Det vill säga att istället för att samla fakta kommer journalisterna att sortera, kontrollera och leverera den i ett paket som kan anses som det viktiga och aktuella.
Journalistiken hänger tätt ihop med demokratin, vilket också tas upp i boken.
“The more democratic the society, the more news and information it tends to have.”
Ofta när en demokrati hotas är det medierna som drabbas först. Censurering och agerande som propagandakanaler för olika politiska partier är en risk. Här är dock de sociala medierna mycket mer slagkraftiga eftersom de till största del består av vanliga medborgare. Opposition och uppror kan göras i ett mycket tidigare skede.
Journalismen kommer troligtvis fortsätta i samma anda, de sociala mediernas framfart till trots. Den kommer kanske bara ta nya skepnader. Människor har en slags inbyggd instinkt att få reda på vad som händer utanför ens egen upplevelsehorisont, en slags instinkt att reflektera om saker vi själva inte drabbas av själva i nuläget.