Det är inte lätt att vara nyhetsförmedlare i en värld där allt är relativt och inget är objektivt. Vi har bara oss själva att utgå ifrån. Ett brott, en olycka eller en annan händelse har lika många perspektiv som inblandade personer. Praktiskt nog har de flesta av oss sunt ett förnuft och ett samvete. Därför vet vi oftast intuitivt vad som är rätt och vad som är fel.
Medierna har stor frihet tack vare tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. För att komplettera dessa finns några pressetiska regler som ligger utanför grundlagen men som ändå bör följas. De hittas i "Ur Spelregler för press, radio och TV" utgiven av Pressens Samarbetsnämnd och innebär bland annat att man bör ge korrekta nyheter, vara försiktig vid namnpublicering och respektera den personliga integriteten.
Ibland är det dock svårt att avgöra vad som ska berättas. Är det rätt att hänga ut en misstänkt mördare med namn och bakgrund?
Strax innan jul 2008 blev en homosexuell man mördad. En av de två misstänkta drev en blogg med extrema åsikter kring religion och moral. Svåra publicistiska överväganden uppstod. Tidningen QX var först ut med att spekulera om ett eventuellt hatmord. Aftonbladet valde att citera delar av bloggen rakt av till skillnad mot Sydsvenskan som inte skrev något om bloggen alls.
Så hur viktigt var det att publicera informationen kring bloggen?
Inte särskilt viktigt. Inläggen publicerades främst för att sälja lösnummer. I det här fallet känner jag att bakgrunden kring den misstänkte endast väcker eller bekräftar fördomar. Folk "vill" få sina fördomar bekräftade vilket är en viktig poäng att tänka på innan publikation. Ingen vill ju sprida fördomar eller skapa ilska.
Här var det dessutom lätt att (med en enkel googling) få den misstänktas identitet vilket gav människor möjligheten att ta lagen i egna händer. Några tidningar var verkligen på gränsen att bryta mot en av de pressetiska reglerna, nämligen:
10. Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.
Jag hade valt att inte publicera uppgifter om varken den misstänktes bakgrund eller offrets sexuella läggning. Tills dess att det var bevisat att det rörde sig om ett hatmord, det vill säga. Generellt känner jag att det är opassande att berätta om de misstänktas religiösa och etniska tillhörighet just på grund av ilska och fördomar.
Ett annat svårt publiceringsövervägande kan uppstå när kända människor hängs ut i medierna. Är det verkligen berättigat för att de är offentliga personer? Och av vilken anledning? Ofta handlar det om att sälja lösnummer (om det såklart inte handlar om politiker då det är viktigt att de lever som de lär). Skandaler säljer, och det är ingen skandal om man inte vet vem det handlar om.
I artikeln "Pressforskare: Medierna borde publicera namn oftare" läste jag något som fick mig att tänka till för ett ögonblick.
"Medierna diskuterar ständigt konsekvenserna av en publicering, men aldrig vad konsekvensen blir om man inte publicerar" vilket är något Stig Hadenius sa till SvD.se. Där bytte han perspektiv och satte verkligen fingret på något, men tyvärr är det en återvändsgränd. I alla fall när det handlar om extrema fall som till exempel att namnge misstänkta i medierna. Det är svårt att spekulera kring om ett brott skulle kunna stoppas om man hade tagit ett annat beslut. Det är enklare att diskutera tydliga konsekvenser som kan uppstå när det sker en faktiskt publikation.
